Den här sidan är utvecklas kontinuerligt.
Det kan vara på sin plats att förtydliga vissa definitioner om det nu låter sig göras på ett enkelt sätt. Om man betraktar ekonomi utifrån en matematisk synvinkel krävs vissa grundläggande definitioner. Men den grundläggande enheten för att mäta är inte alldeles självklar. För att mäta geografiska avstånd använder man grundenheten för längd = 1 meter. Från 1889 till 1960 användes en meterprototyp, en stav tillverkad av en legering av platina och iridium. Numera är det frekvensstabiliserad laser som mäter längden av den sträcka som ljuset tillryggalägger i fria rymden under tiden 1/299792458 sekund (laserns frekvens f gånger vakuumvåglängden λ). På motsvarande sätt i ekonomi tydliggör kanske svårigheten att konstruera ett måttsystem. Man kan kanske ta för givet att vi mäter ekonomiska avstånd i pengar eller kapital, t.ex kronor, pund eller dollar. Men det är inte heller så enkelt. Men tills vidare kan man anta följande enheter: m (monetär enhet), och t, tid: i det ekonomiska måttsystemet är det lämpligt att använda en monetär grundenhet som används i aktuellt system så länge som det inte existerar någon vedertagen internationell konvention. En praktisk grundenhet för tid är timme. Dimensionen för hastighet blir då [mt-1], acceleration får då som vanligt dimensionen [mt2]. "Priset" P på en vara Q representerar nämligen en ekonomisk kraft och följaktligen borde ekonomisk massa (m=Q/g=k) definieras som [km-1t2], Men det återstår att bestämma enhet för mätning (dvs talet k), vilket inte är alldeles enkelt i ekonomiska sammanhang - om det överhuvud går att finna ett praktiskt mått. Men ändå är det mycket viktigare att försöka hitta en väg ut än att fortsätta med det pågående osäkerheten i varje ekonomisk modell.Det blir också lättare att förstå priser om en varas pris anger varans tyngd (dess ekonomiska vikt eller betydelse), och den är inte lika överallt, men ju mer ekonomi globaliseras närmar sig också priserna för en vara. Priset anger ju så att säga massinnehållet i en vara, och är på så sätt ett enkelt sätt att beskriva kombination av priser på material, muskelarbete, teknologi etc. En varas pris P uttrycker sålunda resultanten till prisvektorer p1..pn. (Det är självfallet fullt möjligt att använda sekund som grundenhet för tid, men frågan är väl om det ens är en praktisk grundenhet i ekonomi). Se vidare priser. Lämna gärna dina synpunkter,förslag.
Om man betraktar inkomst som en cirkel och ett varv utgör en period så kan inkomstradien för 24 h beräknas som kvoten (I/365)/(2pi), t.ex (125764/365)/2*π = 54,838 och sedan 54,838*2*π ∝ 344,56, vilket i det här fallet ger ett annat värde på radien än om man använder cirkelradien enligt formen i tabellen. Ytan av cirkeln med radien 54,838 blir 9447,5 men enligt kvadrat-kub lagen (Square-cube law) så blir ytan (den totala årsinkomsten): (200,0804/54,838)2 * 9447,5 = 125764,8.
Enligt formeln m×a = P ger m×wa/2 inkomst per timme. Frekvensen blir också olika, t ex 2πf = vinkelhastighet.
Ex: 2π×0,01142 = 0,071754 rad, 4,11°.
Skillnaden mellan lägsta och högsta inkomst i tabellen motsvarar 1.96° per timme.
För en hel period (24 tim) blir det 15.9° mot 23.82°
I nedanstående diagram visas hur inkomstnivåer förändras med olika räntesatser. Det som är mest slående i diagrammen är hur räntan påverkar trögheten i det ekonomiska systemet. Vid en ränta på 1 procent ser vi att den bruna horisontella linje ligger betydligt under den blå horisontella linjen, som representerar en inkomstnivå i mitten. Den ekonomiska massan ökar oerhört kraftigt, när räntesatsen understiger 2,6 procent. Massan är ju som bekant ett mått på tröghet. När räntan ökar minskar också trögheten i systemet, och när räntan blir större än ca 2,6 procent, vilket motsvarar det ekonomiska systemets egenfrekvens (med fyra decimaler 2.6526) hamnar den blå linjen (här inkomsten i mitten) under den bruna linjen. Så länge som inkomster ligger på den röda kurvan utsätts de bara för de krafter som räntesatsen motsvarar. Om inga andra ingripanden görs i det ekonomiska systemet - dvs om marknaden skall reglera sig själv - leder det förr eller senare till kollaps. Övriga priser kommer att följa samma utveckling.
| 
Diagrammet till höger visar en bild av överförbarhetskurvan. Den vänstra delen av kurvan visar pris/inkomstutveckliingen med avseende på räntesatsen. Det är samma kurva som i diagrammen 1-4. Här ligger således alla priser utan annan påverkan på kurvan - dvs på den kurva som leder till "katastrof". För att förhindra detta scenario måste prisutvecklingen dämpas med andra medel - och det enda alternativ som återstår är offentliga åtgärder, som bokstavligen sätter stopp för katastrofscenariot.
För att visa periodiska svängningar i prisutvecklingen kan det kanske bäst belysas med nedanstående diagram, som visar skillnaderna mellan en räntesats på 3 procent (diagram till vänster) och en räntesats på en procent. Här framgår det tämligen klart hur perioden blir avsevärt längre med en låg räntesats.
