The Prize Economics - a scandal again

Numerical methods are said to demonstrate causal links between economic policies and different macroeconomic variables such as GDP, inflation, employment and investment. And no one dares to raise a critical voice though many strongly believe that statistical social/psychological descriptions have not much in common with basic scientific research. Again and again we experience this mockery of science! The Riksbank's Prize in economics has no place on Nobel Day!

Ekonomipriset skandal igen!

Numeriska metoder som sägs påvisa orsakssambanden mellan den ekonomiska politiken och olika makroekonomiska variabler som BNP, inflation, sysselsättning och investeringar. Och ingen vågar höja en kritisk röst även om många anser att statistiska beskrivningar inte direkt har med vetenskaplig grundforskning att göra. Gång på gång får vi uppleva detta hån mot vetenskapen! Riksbankens pris i ekonomi hör inte hemma på Nobeldagen!

Europa i tidsnöd

Eurokrisen kan inte lösas med dagens regler för ECB

2011-12-09

För att komma förbi krisen i euroländerna krävs ett mera robust hantverk än en uppgradering av Adam Smith och den klassiska nationalekonomin. Försöken att introducera ett mer etiskt perspektiv i ekonomisk och politisk teori för knappast utvecklingen framåt. I mellanmänskliga relationer liksom i politiska församlingar är det utmärkt om var och en har en moralisk kompass, men för att nå samhällsvetenskapliga framsteg krävs först och främst bättre grundforskning. Adam Smith, David Ricardo eller Karl Marx har inget att bidra med i dagens komplicerade värld.

Teorilösa metoder saknar relevans

Men inte heller de numeriska metodernas ekonomer har särskilt mycket att bidra med. Faktum är att numeriska beskrivningar mera har karaktären av ögonblicksbilder av ett förlopp och skapar inget eget teoretiskt fundament, som kan sägas göra dem giltiga bortom själva beskrivningen. En differentialekvation som utgår från t.ex KPI beskriver utvecklingen lika bra som Riksbankens svaga prognoser för att hålla inflationen på en tvåprocentig nivå. Den KPI-nivå som borde gälla idag, enligt tvåprocentsmålet, kommer t.ex. att ha uppnåtts om 10 år om Prognoserna fortsätter i samma takt! Därför bör också Sverige inte vara med i det nya fördraget för euroländerna.

Eurokrisen ställer helt nya krav på ekonomer och politiker och inte minst på centralbankernas agerande. När ekonomiskt svaga länder i euro-zonen inte hänger med i de starkare ländernas tillväxttakt blir de förr eller senare en börda för hela EU för att inte nämna återverkningar på den globala ekonomin. Det är väl frågan om inte tiden har rusat iväg för snabbt medan ekonomiska och politiska åtgärder träder i kraft först när loppet redan är kört. Den grekiska befolkningen lär knappast ha tålamod att vänta 25 år på bättre tider.

En omöjlig upgift

Det är lätt att raljera och göra lustiga kommentarer över skuldproblemen i södra Europa, men problemen är alltför allvarliga för den sortens argumentation. Politiker tar också alltför lätt på problemet och inbillar sig nog att det löser sig med tiden med en finanspolitisk union. Men ifråga om Europas skuldproblem har dessvärre inte politikerna tiden som bundsförvant. För ett land som Grekland är skuldbördan i princip omöjlig att rätta till, även efter överenskommelsen om en skuldnedskrivning till 120 procent av BNP. Enbart räntan på Greklands skuld 2012 blir grovt räknat ca 19 mdr dollar, vilket bara det är 5,7 procent av Greklands BNP 2009. Enligt OECD:s rapport från augusti 2011 skulle privatiseringar och utveckling av tillgångar under åren 2011-2017 upp gå till 15 - 50 mdr euro med en potentiell tillväxt runt 1,7-2,5 procent på lång sikt. Enligt OECD behöver Grekland strukturella reformer som förändrar deras arbets- och produktmarknader närmare en internationell ”bästa praxis” eller standard, skatteflykten måste bekämpas, en mer effektiv offentlig sektor för att återställa förtroendet mellan medborgarna och regeringen. För att halvera skulden fram till 2035 måste det dessutom finnas ett överskott på 5-6 procent av BNP fr.o.m 2015. OECD:s rapport andas optimism, men dess förslag är detsamma som att begära att grekerna skall ro uppströms i en flod där strömmens hastighet är dubbelt så stor som den hastighet som de själva förmår ro.

Det är svårt att tro att OECD:s prognos kan bli verklighet när redan nu 2011 räntan på statsskulden ligger närmare 6 procent av BNP. Det är helt enkelt såväl teoretiskt som praktiskt omöjligt för grekerna på egen hand. Bara om skulderna skrivs ner till närmare 60 procent kan det vara möjligt. Orsaken till skuldkriserna ligger nämligen i räntan och räntans tidsberoende därigenom att räntan skapar olika ekonomiska tidszoner. Särskilt tydligt märks den ekonomiska tidsskillnaden mellan t.ex Frankfurt och Aten. I Europa före euron var det centralbankerna i olika länder som ställde om respektive lands klockor med jämna mellanrum i syfte att få den ekonomiska utvecklingen att - vilket är önskvärt - gå i en någorlunda rimlig takt med dygnsrytmen (som anger gränser och villkor för det mänskliga arbetet) och som i någon mån skulle kunna sägas vara grunden för den naturliga räntan. Det som centralbankerna försöker göra är helt enkelt att finna den rätta frekvensen för ekonomiska aktiviteter.

Grekland lever på lånad tid

Egentligen är det inte så svårt att förstå hur problemen har uppkommit. Inom euroområdet är det centralbanken ECB, där Greklands centralbank är en integrerad del, som dikterar penningpolitiken medan den grekiska centralbanken ansvarar för implementeringen av ECB:s räntepolitik eller med andra ord - ECB anger den ekonomiska frekvensen genom styrräntan. I eurons periferiländer, där den ekonomiska tideräkningen följer en helt annan fart, rusar ECB-tiden ifrån dem och när det inte går att leva på lånad tid kommer konkursen inom ett par veckor! Det som grekerna upplever idag är bara början till sutet för det politiska EMU-projektet. Om Tysklands ekonomi går i samma takt som dygnsrytmen är den ekonomiska klockans frekvens 1/24 = 0,041667 medan Greklands ekonomiska klockfrekvens kanske ligger på 0,025 betyder det att Greklands ekonomi ligger 16 timmar efter varje dag. Räknar man om det till den faktiska räntan så motsvarar det en ränta på 4,1 procent i Tyskland medan Grekland skulle ha en marknadsränta på ca 10,5 procent, eftersom grekerna utöver den tyska räntan även måste tjäna in 16 timmar till. Enda sättet för Grekland hittills har ju varit att låna pengar som saknats i deras produktion av varor och tjänster motsvarande 16 timmar enligt det här exemplet. Den tyska styrräntan borde i det fallet vara ca 1,9 procent medan den grekiska styrräntan på motsvarande sätt skulle ligga strax under 1 procent, men med en centralbank för hela euroområdet är det en omöjlighet att tillämpa olika styrräntor för olika euroländer med nuvarande bestämmelser för den monetära politiken. Tiden förefaller att rusa iväg för alltfler länder i Europa och politikerna kommer inte att ha den tid på sig för att klara problemen och som OECD-rapporten förutsätter.