Valberedningen Föreslår att Thomas Östros inte längre skall vara ekonomisk talesman för socialdemokraterna hälsar jag med glädje. Han har del i partiets valnederlag och förespråkar ekonomiska åtgärder som inte står särskilt långt ifrån moderaternas. Här är det bara positivt om partiet kan tillföras nya och mer radikala ekonomiska idéer, som kan ge en nytändning och även uppdatering till 2010-talet av den traditionella solidaritetstanken i den socialdemokratiska idéarsenalen.

2011-03-11

"Satans mördare"

Västvärlden står handfallen inför katastrofen i Libyen. En kriminell ledare som mördar sitt eget folk med hjälp av en armé av massmördare, som går fram mot det egna folket med tanks och attackflyg, medan västvärldens demokratier söker efter ett lagligt stöd för att ingripa och åtminstone införa flygförbud över libyskt luftrum fortsätter massmorden mot det libyska folket. Den libyska armén är inte särkilt väl organiserad av tv-bilderna att döma: soldater skjuter vilt åt alla håll och tycks vara fullständigt urkillningslösa vem eller vad de skjuter på. En så oorganiserad och desorienterad armé skulle vara slagen inom ett par timmar om den skulle möta någon välutbildad mindre styrka.

Det enda existerande institutionella ramverket i Libyen tycks finnas i den lilla gröna boken som Gadaffi viftar med på TV-bilderna. Föregångarna till denna galning har varit Milošević, Mao, Stalin, Hitler och Mussolini. Nu står västvärldens demokratier lika handfallna inför händelser i Libyen och Elfenbenskusten, där galningar använder den egna säkerhetspolisen och militären mot folket. Vi får hoppas att Frankrikes utspel i Libyen-konflikten smittar av sig på flera av demokratierna i väst. Demokratirörelserna i de nordafrikanska arabländerna kan vara ett genombrott för nya styrelseskick utan påverkan av islam som statsbärande religion. Utvecklingen mot krav på ökad demokrati är även nagel i ögat för statskick som på ett eller annat sätt är knutet till enskilda personer och deras familjer.

Folkrätten

En central problemställning när det gäller en regims övergrepp på det egna folket gäller folkrätten. här finns det utrymme för FN att agera med auktoritet. Enligt folkrätten finns det helt klart möjlighet för det internationella samfundet att ingripa mot en regim som begår påtagliga övergrepp mot den egna befolkningen.

Enligt de rättsregler som gäller i internationell rätt som kallas ius cogens (internationell sedvänja) innefattas folkmord, som gäller alla stater- även de som inte är med i FN. Ingen stat eller regim står ovanför dessa rättsprinciper utan de gäller alla utan undantag. Däremot är det ett problem ifråga om tillämpningen av internationell rätt, eftersom beslutande FN-organ har medlemsstater, vilka själva kan riskera att bli föremål för tillämpning av samma rättsprinciper. Det här är helt klart det stora problemet för att förebygga enskilda staters övergrepp mot den egna befolkningen. Det finns således stora problem för det internationella samfundet att ta itu med - FN:s generalsekretariat bör dessutom vara utformat så att kunskap och skicklighet borde utmärka dess ledning. Den nuvarande flatheten och inkompetensen hos ledningen bör snarast bytas ut. FN:s säkerhetsråd och dess beslutsregler borde också genomgå en grundlig förändring. Innan en utökning av rådets ständiga medlemmar sker bör rimligen reglerna för rådets beslutsfattande uppdateras till dagens krav på demokrati och social och ekonomisk rättvisa.

Anm: Med folkmord menas att döda, skada, påtvinga brutala levnadsvillkor m.m för medlemmar i en folkgrupp. Se vidare
om folkmord.

2011-03-19

Äntligen: No-Fly Zone

Efter många vädjanden från oppositionen i Libyen tog säkerhetsrådet beslutet att godkänna Frankrikes, Arabförbundets m.fl krav på en no-fly zone. Som väntat lade Kina och Ryssland ner sina röster, men mer förvånande var att även Tyskland lade ner sin röst. Men det positiva var att ingen lade in sitt veto. Minst nio röster för krävdes och till slut blev det tio som röstade för förslaget. Redan på lördagskvällen hade Frankrike 20 plan i luftrummet över Libyen och USA och Storbritannien avfyrade 110 kryssningsrobotar (Tomahawk) mot mål utanför Tripoli och Misurata i den första delen av flerfasstrategin. När väl segern över diktatorn är över kan förhoppningsvis den här gemensamma aktionen bädda för att den galna Kadaffi-regimen störtas och följas av en gryende demokratisk utveckling i Libyen.

2011-03-20

Experter på våld

Ryssarna försöker uttala sig som sanna experter på våld och kritiserar Frankrike, England och USA för "urskillningslöst användande av våld". De har ju en viss erfarenhet av våld i de forna Sovjetrepublikerna, men ifråga om Libyen är de helt galet ute med sin kritik. Enda sättet att bli av med galningarna i Libyen är helt enkelt att sätta stopp för Kadaffis angrepp på befolkningen. För det krävs tydligen en ordentlig insats med rätt ammunition. Det är det enda galningen förstår. Förresten hur kan Ryssland veta vad som egentligen utspelar sig i Libyen. Har de månne särskilda underättelsekanaler till Libyen? Även Arabförbundets högsta höns Amr. Gen Moussa har börjat gnälla,över västmakternas effektiva strategi. Månne flera arabstater börjar dra öronen åt sig med tanke på att de riskerar samma öde? Bahrain, Yemen och Syrien har ju redan använt dödligt våld mot den unga proteströrelsen i respektive land.

2010-11-27

Teknikfientlig dom

Domen i det aktuella upphovsrättsmålet är direkt teknikfientlig! Internet är en global arena för informationsutbyte och det är där vi ser den absolut viktigaste utvecklingen av teknik och kunskap. Juridiken lever kvar i gamla tider och försöker med alla medel sätta käppar i hjulet för framsteg. Vem skulle ha kommit på den vansinniga idén att åtala uppfinnaren av kofoten därför att den visade sig användbar för inbrottstjuvar? Blotta tanken att skapandet av ett verktyg skall kunna uppfattas som medhjälp till brott är inget annat än befängd. Domen måste rimligen rivas upp och juridiken anpassas till det moderna samhället!

2010-11-12

Vem tar ansvar för valnederlaget

Varför bli upprörd över förslaget att alla i den socialdemokratiska partiledningen bör ställa sina poster i ledningen till förfogande? Efter ett så urdåligt val är det självklart att flertalet ledande personer i partitoppen måste bytas ut. Det är oansvarigt att begära nytt förtroende efter en sådan kraschlandning.

Efter två misslyckade val förefaller det vara en utbredd uppfattning bland de som röstat med partiet, att ledande personer inte klarat uppgiften att föra fram de socialdemokratiska grundidéerna, som en skarp kontrast till den föråldrade och 1800-talsmässiga liberala och konservativa politiska idésfären. Jämlikhet, solidaritet eller vad som helst ur den socialdemokratiska idéarsenalen står sig däremot väl över tiden och har nu blivit än mer aktuella. Men det går inte att bara stanna vid honnörsorden, de måste också ges ett praktiskt (och teoretiskt) innehåll. Skattepolitiken måste ges ett nytt välfärdsperspektiv, de gemensamma institutionella och organisatoriska ramverken för välfärden - alltifrån arbete och ekonomi till vård, skola, omsorg eller vad du vill - behöver kanske genomlysas mot bakgrund av 2010-talets uppdykande problem och tänkbara lösningsmetoder och snabba kunskapsutveckling.

Men det krävs en hel del nytänkande. Det går ej att stanna vid en beundran av auktoriteter. En analys av valresultatet borde rimligen stämma till eftertanke: Vilka stora frågor har förändrat den politiska sammansättningen i riksdagen? Centern och kristdemokraterna marscherar mer och mer i takt med moderaterna och är förmodligen ute ur leken vid nästa val, medan fp lever vidare om än knappt tack vare Jan Börklunds skolpolitik. Sverigedemokraterna växer förmodligen vidare om inget parti vågar ta upp stridshandsken ifråga om invandring och integration - det är fullständigt meningslöst att ta till argumenten om SD:s eventuella främlingsfientlighet. I samma anda skulle man kunna stämpla alliansregeringen för fientlighet mot sjuka, lågavlönade, pensionärer och arbetslösa. Den sortens argumentation är alltför primitiv och visar snarare på brister i den egna politiken. Det är lätt att fälla starka omdömen om andra partier - men då krävs att man först har vågat analysera och genomlysa problemen. Vanligt folk och vanliga väljare blir bara irriterade och förbannade om politiska representanter inte uppvisar klara och genomtänkta politiska riktlinjer i viktiga och engagerande frågor.

Behovet av uppdatering och omformulering av den politiska strategin tycks de flesta vara eniga om. Men det krävs också en partiledning som kan artikulera och tydliggöra ett trovärdigt nytänkande gentemot väljarna. Den politiska profilen måste bli tydligare: det är inte särskilt trovärdigt att t.ex ställa sig i kören som lovsjunger "hållbarhetsideologin" i samma enformiga tonart som miljöpartiet. Inte blir det heller bättre när Thomas Östros framför argument för en skattepolitik som moderaterna har drivit sedan 2006! Det råder brist på arbetskraft (!) påstår han, men arbetslösheten är över 8 procent trots en låg ränta. Det är svårt att förstå den sortens argumentation (hur funkar den matten?). Eftervalsanalyserna betonar den i och för sig självklara tanken att just för ekonomin och jobben saknar väljarna förtroende för s-politiken, men att utifrån denna självklarhet föreslå en närapå moderat skattepolitik är häpnadsväckande. Lika illa är det naturligtvis med alla ja-sägare inom partiet: det är ett problem som partiet dras med hela vägen från kommunpolitiken och uppåt. Mot den bakgrunden kan det vara värt att lyssna till kritik från annat håll.

En återgång till grundidéerna kräver nya och innovativa idéer och tänkesätt. Utveckling av det politiska programmet har goda förutsättningar att skapa nya perspektiv för den framgångsrika politik, som banat väg för välfärdssamhället.

2010-10-08

En demonstration mot arbetslöshet

OM det hade varit folk som demonstrerat mot regeringens arbetslöshetspolitik, skulle biskop Brunne sagt följande:

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den ojämlikhet som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara arbetslösa i olika delar av vårt samhälle. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Bort med monarkin!

Monarki som grundval för statsskicket är en fullständigt mossbelupen institution i ett modernt samhälle. Det är verkligen på tiden att folket gör uppror mot denna antidemokratiska institution. Monarki i dagens samhälle liknar mest en gammal bordellmadam som gör vad som helst för att sälja sina tjänster - trots att hennes beundrare tillhör en förfluten tid och ingen i nuet vill betala för hennes tjänster. Monarkins glansdagar tillhör det förflutna - eller som det mer träffande (med Nat King Coles underbara röst) sjungs i filmen Cat Ballou: "all her tomorrows were yesterday". Därför, mina vänner, demonstrera mod Viktorias bröllop, och rösta med ett parti som vill demontera monarkin! Släng monarkin på skräphögen där den hör hemma och ge pengarna åt arbetslösa, sjuka, förtidspensinerade svenska medborgare! Då gör pengarna någon nytta och demokratin blommar ut! I en demokrati skall resurserna gå till de som är i störst behov av dem och definitivt inte till princessbröllop eller vansinniga klimatprojekt! Vilka partier finns det då kvar att rösta på? Republikanska socialdemokratiska partiet?

2010-06-14

Hur mycket tid och resurser tvingas svenska folket betala för den här veckan? Det är hlet otroligt hur många som har arbetat med förberedelserna inför "årets bröllop". Uppmärksamheten för den uråldriga svenska monarkin känner inga gränser: svensk radio och TV har ägnat enorm mängd tid och pengar bara under de senaste månaderna för detta otidsenliga evenemang. Däremot förekommer väldigt lite kritik mot konstitutionen och monarkin. Republikanerna har ju ett ypperligt tillfälle att väcka opinionen och avkräva riksdagskandidaterna ett ställningstagande: det är bara tre månader kvar till valet!

Det här med att marknadsföra Sverige och svensk industri internationellt och lyfta fram Stockholm som turistmål är uppriktigt sagt rena struntpratet. Framstående insatser inom idrotten - t.ex systrarna Kallur, Helen Jonsson, Peter Forsberg, Börje Salming, Thomas Wassberg, Gunde Svan etc. - har större och mer bestående värde för AB Sverige. Tänk om landslaget i fotboll hade gått till VM och lyckats avancera till en final! De stora svenska företagen har bara begränsad nytta av monarkin, och det stora flertalet industrier i Sverige tjänar ingenting alls på spektaklet. Vad tjänar Pajala, Arjplog, Storuman, Strömsund, Sveg etc. på det hela? Hur många miljoner är kungahuset berett att dela ut till kommunerna? Naturligtvis inte ett dugg, eftersom det är medborgarna som betalar kungahuset och hela kalaset. Här finns det ju en mängd olika behov och projekt att satsa resurser och pengar på.

Kungen har en aktieportfölj som är värd minst 120 milj, men vart har dessa resurser ursprungligen kommit från? Har kungen arbetat ihop startkapitalet? Kan det här vara något som ger fart åt bidragsdebatten? Forskare inom samhällsvetenskaperna har som väntat inte mycket att säga: några egentliga teorier värd namnet om monarkins uppkomst och förfall existerar inte. Man ska kanske inte ställa så höga krav på samhllsvetenskaperna - där existerar inte vetenskapliga upptäckter!

Men den kanske allvarligaste kritiken mot den konstitutionella monarkin har att göra med monarkins och kungahusens socioekonomiska och kulturella följdverkningar. Den urgamla ståndsindelningen i adel, präster borgare,bönder och annat "fattigt patrask" lever vidare under nya och kanske mer sofistikerade former, men den existerar likväl. Alla vill klättra uppåt och få en bättre social status,ekonomi och allt som hör till. Precis som på Wasasönernas tid - alla vill sola sig i glansen av monarken, även om det bara är ett fåtal- som i alla andra sammanhang - som ryms i den begränsade skaran. Själva tanken att vara född till en viss social klass, eller att hävda att någon tillhör ett högre socialt eller ekonomiskt "stånd" är ju helt befängd. Oavsett var i samhället en person befinner sig - hemlös uteliggare, kändis eller statsöverhuvud - är alla rent moraliskt och juridiskt lika värda, men med ett statsskick som baseras på att makten/positionen ärvs förstärker man bara gamla nedärvda privilegier, traditioner, kulturella och politiska beteendemönster.

Avslutningsvis några rader av Johan Henrik Kellgren:

Vem skall jag först mitt löje skänka?
Jo, ärans folk bör ära ske.
Det vore bördens rätter kränka
att ej de höga först bele...
När jag hos er, I Lyckans söner
så mycket argt och uselt ser,
jag all er brist och dårskap röner
och utav harm och ömkan ler.

Ta seden dit man kommer

2010-02-10

Apropå bötesfällningen av arbetsförmedlingen i samband med en arbetssökande och en nekad hälsning: På vilka grunder kan af anses ha ägnat sig åt diskriminering och bli bötfälld om af drar in anvisningen då personen ifråga uppträder på ett sådant sätt att han nekar till anvisningen till arbetsmarknadspolitiskt program. Det gäller ju alla som får en anvisning till ett arbete eller arbetsmarknadspolitiskt program. Det finns ju många sätt att vägra en anvisning till ett arbete och att hänvisa till "religiös övertygelse" är bara ett sätt att neka. Och vem vill anställa någon som vägrar att ta i hand när man hälsar? Det om något måste väl utan vidare sägas vara bristande kompetens om något!

Hur långt kan man ursäkta sitt beteende genom att hänvisa till "religiös övertygelse"? I det här fallet är det - för en gång skull - arbetsförmedlingen som får svenska folkets sympatier! Som vd för ett företag förefaller det vara fullständigt kristallklart att man inte kan anställa någon som inte ens kan tänka sig att hälsa enligt våra västerländska seder - oavsett om det är kvinna eller man. Svenska folket måste snart börja reagera mot lagstiftarna i våra politiska församlingar, som skapar lagarna som tingsrätterna skall rätta sina domslut efter. Skall våra svenska lagar anpassas efter islam? Det här är ju helt enkelt löjeväckande! Det här daltandet med invandrare från i synnerhet muslimska länder får i förlängningen helt motsatt verkan och gör bara svenska folket förbannat - och naturligtvis kommer det också att visa sig efter valet i september. Det är dags att våra politiker börjar redovisa sina ståndpunkter i den här debatten!

Är nybyggaren en utlänning?

2010-02-23

Ny definition:

På en folkpartisida hittade jag följande:
"En Nybyggare är en person med utländsk bakgrund som valt att starta eget företag. Hon eller han ska med begränsade resurser, genom hårt och målmedvetet arbete, ha nått framgång i sitt företagande." Årets nybyggare får även ta emot priset ur kungens hand!

Okej, man kan naturligtvis använda ord med s.a.s symbolisk betydelse, men själva grundmeningen är väl ändå helt bortblåst liksom en stor mängd grå celler hos det ljushuvud som skapade just den här betydelsen av ordet "nybyggare". Vanliga infödda svenskar är helt borträknade. Du kan inte bli nybyggare om du är en ursvensk invånare av svensk eller finsk härkomst! Vad har det blivit av det gamla kungariket Sverige? Vad skall vi räkna som svenskt? Finns det ett annat ord för svenskar? Räknas samer som svenskar? Eller vilken främmande grupp tillhör vi som har blandat samiskt, finskt eller holländskt ursprung sedan urminnes tider och vars förfäder faktiskt har skapat och brutit upp och försvarat det landområden som nu hör till kungariket Sverige?

Se där! Vart det moderna opportunistiska språkbruket leder; den förment välvilliga och inställsamma politiska attityden mot medborgare med "utländsk bakgrund" - vilka numera utgör en betydande andel av den svenska valmanskåren - skapar förr eller senare ett stort missnöje inom den svenska befolkningen. Och detta faktum inser inte våra politiker! Det hjälper inte med opportunistiska och inställsamma idéer - opinioner på modet bland styrande politiker - och här spelar partitillhörigheten ingen betydelse - medför alltid att en lika stor och motsatt opinionsriktning utvecklas. Det här har absolut ingenting med främlingsfientlighet att göra. Sverigedemokraterna representerar bara början på nya opinionsbildningar. Det lilla landet Sveriges befolkning är helt enkelt för liten för att under så kort tidsperiod som ett par decennier ta emot nya medborgare av "utländsk härkomst". Kärnan i den mänskliga naturen är varken moralisk eller omoralisk - den bara existerar! Det är ett faktum som vi bara kan acceptera.

Vi kan också tänka oss att andra nygamla opinioner skapas: en stark opinion inom företrädesvis de två nordligaste länen representerar en geografiskt utformad opinion. Vad skulle hända inom politiken om vi fick en stark politisk rörelse här uppe i Västerbotten och Norrbotten som kräver att vi återför de rikedomar som skapas genom vattenkraften och gruvnäringen till våra län? Det rör sig om flertalet miljarder varje år! Och hur mycket av dessa miljarder återgår till vår befolkning i dessa län? Republiken "Norrsken" skulle förmodligen klara sig riktigt bra om den bestämde sig för att förstaliga gruvorna, vattenkraften och skogen! Det är de äkta gamla ursvenska nybyggarna och under 1900-talet även rallarna som har banat vägen för utvecklingen av dessa tillgångar.

Tillbaka

Kommissarien

2009-12-27

När vi diskuterar demokrati och Sverigedemokraterna befinner vi oss på ett sluttande plan. Det åskådliggörs på ett utmärkt sätt av följande rader av statsvetaren Björn Johnson: "Att 'ta debatten med SD' är därför en naiv strategi. När politiker som Mona Sahlin och Maud Olofsson debatterar med Jimmie Åkesson gynnar det SD, oavsett vem som vinner debatten. Partiet måste självfallet bemötas på de kommunala arenor där det redan finns representerat, men det finns ingen anledning att bjuda in det till den rikspolitiska debatten." Här finner vi fröet till en kommissarie, som med skenbart intellektuella medel vill försöka rensa ut oliktänkande. Vad som är mera klandervärt är att Björn Johnson hör hemma i statsvetarnas skara . Och i egenskap av statsvetare ska han ju på sätt och vis försvara demokratin och försvara rätten att komma till tals och göra sin röst hörd. Det är beklämmande att gång på gång behöva stöta på den här typen av åsiktsförföljelse. Att den sedan publiceras i Dagens Nyheter gör ju inte saken bättre. Vart har de intellektuella kritikerna tagit vägen? Om fenomen som brottslighet, hedersrelaterat våld och religiös extremism har blivit viktiga för väljarna så är det klart att samhällsproblem som hör dit inte har fått den upppmärksamhet i samhällsdebatten som de förtjänar. Men här vill en statsvetare sätta stopp ivrigt påhejad av media. Informationen och analyserna av de s.k. fenomenen är påtagligt enkla och naiva. Att mediernas inflytande har en 'avgörande betydelse både för vilka frågor människor anser vara viktiga och för hur de uppfattar dessa frågor' är ju inget annat än en bekräftelse på den ensidiga information som medierna ger. De stora tidningarna - för att inte tala om svensk TV - har ju inga kunniga, kritiskt analyserande skribenter/journalister. Idag har alla journalister som arbetar i media en media- eller journalistexamen, som inte innehåller särskilt mycket teori och naturvetenskap. De förefaller vara mer intresserade av att följa de politiska korrekta rörelserna på serpentinvägarna uppför utopias branta sluttningar, där hela rörelsen förr eller senare riskerar att förlora fotfästet och - som Koestler skriver i Yogin och Kommissarien - rusa iväg i tangentens riktning mot ingenstans.

Apropå kommunism

2010-02-05

För länge, länge sedan skrev Herbert Tingsten om ideologiernas död. Jag har också sedan länge gått i den villfarelsen att det även kunde sägas om kommunismen. Men icke! Det finns flera som bloggar och forsätter det vansinniga försvaret av denna totalitära ideologi. Karl R Popper har beskrivit filosoferna alltifrån Platon till Hegel och Marx som det öppna samhällets fiender. Arthur Koestler, som i sin ungdom inspirerades av kommunismen, skriver i sin självbiografi: "Jag gick till kommunismen som man går till en källa med friskt vatten och jag lämnade kommunismen som då man kravlar sig upp ur en förgiftad flod täckt av lik av drunknade och spillror från översvämmade städer". (Läs Koestler:Den osynliga skriften)

Tillbaka

Klimatsmart eller klimatbluff

2009-12-22

Vad betyder klimatsmart? Vem är det som är smart och varför är det smart? Klimatfrågan skapar engagemang som gränsar till ett slags religiös tro och övertygelse. Värdeladdade ord och begrepp används i media på ett sätt som om de verkligen hade med vetenskap att göra. Det är inte heller förvånande att journalister i TV och andra media saknar en naturvetenskaplig bildning då utbildningssystemets utveckling de senaste 40 åren i hög grad styrts av i och för sig välmenta politiska väreringar och ambitioner. Det är det politiska systemets baksida: i en demokrati vinner lätt populistiska tankegångar. I klimatfrågan är det alldeles tydligtatt engagemang och tro går före kunskap. Och det är ju knappast särskilt smart. Politiker inom det borgerliga blocket liksom politiker inom vänstern och miljörörelsen omfamnar varandra i klimatfrågan. Reinfeldt stundtals överträffar miljöpartiets Maria Wetterstrand (och vänstern) i budgivningen om klimatet. Hur mycket kraft och energi för att inte tala om pengar slösas inte bort på än den ena än den andra vimsiga klimatsatsningen? Det är helt enkelt skandalöst att politiker inte ens försöker skaffa sig kunskap om den vetenskapliga debatten i klimatfrågan. Samtidigt framhåller regeringsalliansen betydelsen av kunskap i matematik och naturvetenskapliga ämnen i skolan - kanhända känner de att dom själva har blivit drabbade av bristerna i utbildningssystemet?

Litteraturförslag till politiker

2009-12-26
Förslag på litteratur till politiker: The Real Global Warming Disaster, förf: Christopher Booker. En introduktion till debatten om klimatförändringar under de senaste 30 åren: "far and away the most costly set of measures that any group of politicians has ever proposed in the history of the world – measures so destructive that even if only half of them were implemented, they would take us back to the dark ages."

Läs vidare:
Klimatkatastrofen
Gösta Walin: klimatbluffen redan på 70-talet
IVA-seminarium om bluffen
Se TV8 Klimatkritik

I TV8-programmet bör man vara uppmärksam på agronom Mikael Karlssons stoltserande med sin doktorexamen. Det bör tilläggas att i agronomutbildningen ingår 5hp matematik (motsv gymnasiematte D + +!). I Sverige har vi en uppsjö av docenter och professorer utan någon som helst matematik och vetenskapsteori värd namnet i sin examen! Jag har själv doktorandutbildning i Statsvetenskap (och 60 hp i matematik) så jag tror jag vet vad jag talar om; docenter och professorer i samhällsvetenskapliga ämnen hamnar därför ofta i knä på politiker och karriarlystna höga ämbetsmän! Tyvärr! En enkel introduktion till den vetenskapstoretiska problematiken får man om man t.ex läser de inledande kapitlen i Einsteins lilla bok "The meaning of Relativity" eller varför inte plöja igenom några kapitel om matematik och fysik i kunskapsböckerna i Sigma. De är verkligen läsvärda fortfarande - artiklarna är dessutom skrivna av 1900-talets största vetenskapsmän!

Tillbaka

Relationer och avstånd

2009-12-22

Rådande Politiska och sociala föreställningar utgår vanligen från en världsbild där inividen eller 'jaget' står i centrum - ungefär på samma sätt som jorden var centrum i solsystemet och universum före Kopernicus och Galilei. Det är den Aristoteliska föreställingen att all rörelse och förändring förutsätter en orsak, något som är upphovet till rörelsen/förändringen.

Under en kaffepaus för ett tag sedan tittade jag på tv24 där någon pratade om möten i ledningsgrupper i företag, organisationer etc. I normala fall brukar jag bara slötitta, men den här gången hajade jag till när jag hörde föreläsaren säga att i en grupp på 8 personer existerar det 28 relationer! Utmärkt! Bravo! Äntligen får vetenskapliga idéer lite utrymme i debatten, tänkte jag. Men där tog det stopp.

Jag väntade mig en utläggning till det där med 28 relationer. Det var en god bit på vägen till en rimlig förklaring. Visste föreläsaren något om att antalet avstånd mellan n (t.ex 8) punkter i rummet (space) är n(n-1)½? Dvs 8(8-1)½ = (64-8)½ = 56/2 = 28. Det kan tyckas trivialt, men det är ett grundläggande faktum. Från 2 till 10 får man allltså 1, 3, 6, 10, 15, 21, 28, 36, 45. För 50 personer blir antalet relationer 2450/2 = 1225, för hundra personer blir det 9900/2= 4500 relationer.

Men den centrala frågan blir: vad är det som utmärker dessa relationer och hur ska vi mäta avstånden? I matematiken talar vi om punkter i ett koordinatsystem för att bestämma avstånd mellan punkter. Men hur gör vi i sociala eller ekonomiska sammanhang? Mäter vi relationer i någon speciell enhet? För samhällsvetare och humanister ligger det nära till hands att ta till socialpsykologiska resonemang - när vi inte har annan kunskap att förlita oss på. Men psykologiska resonemang för inte kunskapen framåt om vi vill bestämma ekvationerna för relationerna. Sociala och psykologiska teorier tenderar att betona beroenden, men de blir på ett eller annat sätt självklara då de kan uttryckas i strängt taget hur måga lösningar som helst. De är linjärt beroende och vi måste då reducera vårt ekvationssystem på ett eller annat sätt.

Sunt förnuft är alltid fascinerande därför att det innehåller oändligt många lösningar och varje enskild lösning förefaller vara sann eftersom den kan bekräftas gång på gång av alla och envar. Det här här grunden till induktiva resonemang och statistiska teorier ifråga om sociala, ekonomiska eller politiska relationer. Men skall vi vara strikt vetenskapliga får vi inte nöja oss med att en teori gäller för n händelser/relationer, vi måste visa att det gäller för n+1. relationer är mätbara kvantiteter är de alltså definitionsmässigt oberoende. Men vilket referenssystem (koordinatsystem) skall tillämpas? Tredimensionellt eller n-dimensionellt? Måttenheten? Men naturligtvis har ingen humanist eller samhällsvetare kommit på tanken att idéer om relationer för oss vidare in i matematikens (och fysikens) värld. Det är så mycket enklare och roligare att artikulera en teori med ord - men, som sagt, det lägger inte en minsta millimeter till vår kunskap. För att avrunda och återvända till början - i en grupp på 8 personer existerar det 28 relationer, säger oss ingenting annat. Men det kan ju alltid vara en början till någonting annat.

Tillbaka

Sex, samlevnad och fräcka uttryck

2010-05-22

Läste på en sida följande (jag tillåter mig använda en mindre stötande formulering): "Att få bestiga en nyvunnen kvinna/älskarinna och känna hennes orgasm krama saften ur dig till absolut sista droppen är det bästa botemedlet mot ett inrotat sexliv". Är det drömmen som alla heterosexuella män går och bär på eller är själva tanken månne ett bevis för att män är djur? Redan Balzac ironiserade över tanken att män är djur när det gäller sex och samlevnad.

Personligen har jag inte utvecklat min åsikt, men det verkar ju som om Balzac´s lite komiska romanfigurer inte är helt osannolika i dagens frigjorda samhälle. Eller? Synpunkter?